Veterinär besöken fortsätter....

Turbo har fortfarande inte blivit fri från urinvägsinfektionen, har ätit medicin mot den bakterien två gånger nu utan resultat. Vilket gjorde att vi gav han en annan medicin som var betydligt starkare, denna klarade han av att gå på i ungefär 10 dagar (skulle gått 20 dgr) sen blev hans ögon "förstörda", ögonen blev torra o han kunde knappt hålla dom öppna, sen så svullnade han upp under. Vi avslutade den medicinen o har nu börjat på en som ska göra så att han INTE får urinvägsinfektion. Har några dagar kvar på den så ska lämna ett nytt urinprov och se om bakterien är borta. Håll tummarna att den är de o inte kommer tillbaka !

Sen så lyckades Turbo självklart halka i vintras så han gjorde nånting med höften (tror jag! ) så han började gå väldigt knixligt. Det blev vila o koppelpromenader i några veckor, eftersom veterinären tänkte att det bara blivit någon muskelsträckning så att det borde läka ihop av sig självt. Efter det så började han gå rent igen. Men nu när jag har börjat springa med honom igen så börjar han gå konstigt… Attans! Vi har röntgat o allt men hittar ingenting, min chansning är att det kanske är nått fel på lederna? Han är bra i början på promenaden men efter att ha gått ett tag, eller vad som helst, tränat agility eller sprungit så börjar han o knixa igen.. han är inte bra.. Jag har funderat på om det kanske kan vara "tollarsjukan", vi valde att inte ta några prover men ångrar det nu.

Inte nog med detta så har turbo tagit MÄNGDER med prover, en genomkoll av hela honom eftersom har är så mager o inte bygger muskler. Han visade sig positiv för en sjukdom som kallas ”epi”, vilket betyder att bukspottkörteln är ur balans så den kan inte ta upp näringen ur maten. Vilket i sin tur gör att hans kropp svälter. Som tur väl är finns det medicinering för det här som han får gå på hela livet.

Jag måste nog försöka se sanningen i det här att turbo är numera ute ur tävlingar. Jag kommer aldrig kunna tävla med honom mer. Vill inte att han ska ha ont. Först o främst måste jag kanske fixa ett intyg eller licens av nått slag eftersom han går på medicin (tror annars att det klassas som doping). Men vissa tycker att jag ska köra på som jag brukar, träna han så länge han ”håller”. Han får ha ett aktivt liv o kanske bara lever i två år till. Eller om jag ska gå på det säkra kortet o inte låta honom springa o leva så aktivt, vilket gör att han kanske lever i fem år till? Men vilket är mest rättvist mot honom? Ska jag ta ifrån han det som han tycker mest om i hela världen att springa i full fart på ängarna och springa agility? Är de rättvis ? Jag hade nog hellre velat ha ett kort, lyckligt o aktivt liv än ett långt o stillsamt (meningslöst) liv? Jäääätte svårt.

Efter allt det här deppiga kan jag i alla fall berätta att jag har anmält mig o Nelly till Ungdoms SM i år igen :) Denna gången ska vi försöka satsa på både appellen och lydnaden!

www.nogg.se/turbodeamor